Låt oss påbörja processen i andra änden: Vilket slags produkt vill du leverera? Börja med vilken hållbarhetstid du vill ha för din mjölkprodukt (tio dagar? Tre månader? Längre?), eftersom detta bestämmer hur små fettglobulerna ska vara. Därifrån kan vi sedan avgöra vilket tryck som är optimalt för en homogenisator som körs med en viss kapacitet.
Det visar sig då att om du bara mäter trycket i homogeniseringsprocessen missar du ett viktigt mått – i vilken omfattning mjölken faktiskt homogeniseras. Och för att göra det behöver du mäta homogeniseringseffekten.
Flera viktiga variabler, till exempel:
Det är slöseri med både energi och pengar att köra alla tillämpningar med samma tryck. Var inte rädd för att experimentera – men börja med små justeringar. Ha följande tips i åtanke:
Kontakta oss för att få veta mer om vad optimerad homogenisering kan innebära för ditt mejeriföretag.
Homogenisering används för att uppnå olika sorters resultat: för att förhindra en gräddlinje och sedimentering i mjölkprodukter, för att förbättra viskositeten, smaken och texturen i grädd- eller juicebaserade drycker, för att förbättra munkänslan för sojadrycker och för att förhindra att vassle separeras i yoghurt.
Metoden som utvecklades av nationella folkhälsoinstitutet i USA har varit i allmänt bruk sedan den infördes 1947. Men den tar 48 timmar att utföra. NIZO-centrifugeringsmetoden bygger på samma princip, men skyndar på den naturliga gräddbildningsprocessen och tar bara ungefär en timme.
Vi rekommenderar en tredje, mer avancerad, metod som mäter partikelstorleksfördelningen (PSD) med laserdiffraktion. Alla partiklar sprider ljus: Större partiklar i mindre vinklar och små partiklar i större vinklar. Känsliga detektorer och avancerade datormodeller används för att beräkna partikelstorleksfördelningen på bara tio minuter. Vi har visat att mätningar av PSD stämmer mycket väl överens med NIZO-värden. Det resulterande måttet är homogeniseringseffekten, uppmätt som ett procenttal mellan 0 och 100.