Budgeteringsdilemmat med värmeväxlare: varför projektledare och produktionschefer inte alltid är överens
En värmeväxlare som ger både låg investeringskostnad och låg driftskostnad vore ju utmärkt. Tyvärr kan du förmodligen inte få det bästa av två världar.
Don Bohner på Tetra Pak förklarar: ”En viss värmeväxlarlösning ger automatiskt en viss prislapp för produktionens energikostnader. Om du tar samma utrustning och gör om den för att minska produktionens energikostnad, så ökar i stället kapitalinvesteringen. Det råder inga tvivel om det.”
Anledningen är att effektiviteten vid värmeöverföring är kopplad till ytområdet. För att uppnå större energieffektivitet behöver man därför vanligtvis köpa en design med fler plattor eller tubrör.
Don Bohner är Product Manager for Heat Exchangers på Tetra Pak Inc. i Chicago, USA, och har över trettio års erfarenhet av arbete med värmeväxlare. ”När man fattar ett köpbeslut om kapitalutrustning är det viktigt att diskutera beslutet med både produktionschefen och projektledaren för att kunna ta hänsyn till utrustningens driftskostnad och den totala ägandekostnaden, liksom den inledande investeringskostnaden”, rekommenderar han.
Den totala ägandekostnaden är viktigast
Den totala ägandekostnaden (TCO) är ett sätt att beräkna kostnader där du tittar på de totala kostnaderna under en period på ett, två eller tre år, till exempel. TCO handlar inte bara om att titta på energikostnader, utan också på kostnaden för reservdelar och hur länge de håller. Leverantörer kan ofta tillhandahålla dessa siffror för sin utrustning och Tetra Pak kan ta fram sådana kostnadsberäkningar för sina värmeväxlare.
Det är naturligtvis inte alla företag som bara ser till kapitalinvesteringen. Många är beredda att betala mer för en värmeväxlare som sparar pengar på längre sikt.
Den person som ansvarar för driften har kanske inte samma uppfattning som projektledaren, men om man beräknar den totala ägandekostnaden kan de två komma fram till någon form av kompromiss om att betala mer inledningsvis för att kunna betala mindre senare.
Exempel: Investeringskostnad respektive driftskostnad
I allmänhet blir energiförbrukningen i en värmeväxlare lägre ju större ytområdet är. Till exempel kan vi titta på två mekaniska konstruktioner för produkt-till-produkt tubvärmeväxlare beroende på målet för energikostnad i produktionen.
När målsättningen för regenerering i tubvärmeväxlaren var 80 %, blev rekommendationen från Tetra Pak en värmeväxlare med en uppsättning på 26 tubrör på vardera sex meter. När målsättningen för regenerering sänktes till 70 % och alla andra parametrar var oförändrade, krävdes det plötsligt bara 19 tubrör. Det innebar att investeringskostnaden minskade avsevärt, men energiförbrukningen ökade eftersom mindre värme från själva produkten återvanns.
Vilket alternativ skulle du välja? Beslutet beror förstås delvis på priset på energi och hur ofta du använder värmeväxlaren. En viktig faktor är den totala ägandekostnaden och hur lång tid det tar innan de sänkta energikostnaderna uppväger för den extra kostnaden för att köpa en värmeväxlare med fler tubrör.
Tetra Pak hjälper dig gärna att göra beräkningar för just din tillämpning. Fyll i formuläret nedan och kontakta oss.
Värmeväxlare för ett jämnt resultat av hög kvalitet
Oavsett om du producerar köttbullar i sås, jordgubbssylt, chokladpudding eller vanlig vit mjölk, ingår värmebehandling i processen och detta innebär vanligtvis att värmeväxlare används. Valet av värmeväxlare beror på attributen för produkten i fråga, exempelvis dess viskositet och partikelstorlek. Mer komplexa och krävande produkter – med partiklar och högre eller varierande viskositet – kräver värmeväxlare med en mer avancerad rörkonstruktion som genererar korrekt produktflöde.
